.

I vår gympahall finns det en bastu. I den bastun finns flera år av gammalt klotter, mestadels kan man bara utläsa information om vilka som ansetts som horor under åren och namnen på folks playahead användare. Sen finns det de där guldkornen, sådant som skrivits från hjärtat. Jag spenderade min gympalektion i den bastun. Satt därinne och grät över folks trasiga själar och vackra drömmar, satt och funderade på ifall åsa någonsin fick veta att tobban skulle dö om han inte fick röra vid hennes hår. Och där i ett hörn, precis i slutet av en av bänkarna finns det en jätte lång text skriven med bläck, efteråt är det någon som rispat sönder texten med en nyckel, kanske författaren själv för att dölja sina tankar, det ända som fortfarande går att läsa är den allra sista raden. "Vi ville bara ha en plats där vi kunde vara oss själva". Innan jag går ut nian tänker jag skriva mina drömmar på den där väggen och om några år kanske det är någon som läser dom och undrar vad som hände med mig, vem jag är. Jag hoppas att den där bastun alltid får finnas kvar där och bevara minnet av Anna av Stefan som på en vägg i en bastu någon gång under året 87 skrev att de alltid skulle älska varandra. alltid, alltid, alltid.