.

Jag äter färkpotatis, förstår ni vilken lycka? Jag behöver inte skala. (jag skalar med fingrarna pinsamt nog, potatisen spricker ju bara annars.) Idag var det avslutning på Fejm, känns lite sorgligt precis som alla år, så himla länge tills vi kör igång igen. Då kommer jag att vara sexton år och gå på gymnasiet, bara en sådan sak. Vi hade några tjugoåringar som gick ut idag, det är så sorgligt, speciellt eftersom de tre är otroligt begåvade och trevliga tjejer, Sandra höll ett tal om vad Fejm betytt för henne under de tio år hon gått där och gud så jag grät, vilket nästan aldrig händer offentligt, så himla fint och sorgligt alltihopa, sedan sjöng dom så fint att jag grät lite till. Jag hade min rutiga kjol på mig idag så det kändes lite onödigt att lägga upp en likadan bild som igår, eller vad säger ni? Nu tänker jag gå och duscha och fundera ut vad jag kan tänkas ha på mig imorgon, ska visa en bild på min nya väska imorgon också.

Vi är alla skilsmässobarn, att åka till Fejm är som att åka till sin andra familj. / Matilda