premiär.

premiärnerver och en halvkrasslig röst har intagit min kropp den här morgonen. Jag hoppas att det släpper lite snart och att den där pirrande scenglädjen infinner sig. Just nu är allting bara tomt, tomt och likgiltigt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0